Strandskyddet ska avgöras lokalt

Just nu skriver Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet en förändring av lagstiftningen för strandskyddet. Arbetet är i slutfasen och inom några få veckor ska lagförslaget vara klart. Vi vill tillsammans uppmana till ett nytänkande och varna för far

Lagen måste sättas i sitt sammanhang. Idag handlar det inte längre om att styra en samhällsutveckling som koncentrerar sig till storstadsregionerna. Idag handlar det om att vi vill ha utveckling i hela landet, utifrån lokala och regionala förutsättningar och behov.

I Sverige finns mer än 380 000 kilometer strand. Sjöar och vattendrag har i alla tider lockat människor att slå sig ned och bygga bo. Det är ingen slump att de flesta större svenska städer ligger vid kusten, en sjö eller ett vattendrag. Närhet till vatten innebär inte bara möjligheter till transporter, utan också livskvalitet för många människor.

Hur stränderna används varierar givetvis mellan olika delar i landet. Självklart är det viktigt att skydda våra stränder. Människors rätt att röra sig fritt ska värnas, i enlighet med allemansrätten. Känsligt djur- och växtliv ska vårdas. Det är alla överens om. Utbyggnaden av städer och förorter påverkade givetvis stränderna. I dagsläget har två tredjedelar av stränderna i Stockholm bebyggelse inom 100 meter från strandlinjen. Men samtidigt ser det helt annorlunda ut på andra håll i landet. I Arjeplog finns det exempelvis över 8 000 sjöar och 350 mil rinnande vattendrag. Det motsvarar två och en halv sjö och 3 kilometer strand per invånare.

Att bygga nära en strand får självklart olika konsekvenser på olika håll i landet. Besluten om hur man kan bygga ska därför, i normalfallen, fattas av kommunerna, som har den bästa kunskapen hur den lokala verkligheten ser ut. Länsstyrelsen bör ha rätt att på eget ansvar att överpröva om reella riksintressen kommer i kläm. Men så är reglerna inte idag. Kommunerna planerar och ger tillstånd för vägar, industrier och bostäder, men får inte bedöma om ett strandnära hus stör. Länsstyrelserna och kommunerna får många samtal från upprörda politiker, tjänstemän och medborgare som undrar över tillämpningen av strandskyddet.

Därför har vi, företrädare för kommuner och länsstyrelser, ett konstruktivt förslag. Lägg in strandskyddet i den nya Plan- och Bygglagen som ändå ska göras om till årsskiftet. Då blir strandskyddet en del av den övergripande samhällsplaneringen, istället för att det behandlas som en isolerad fråga i miljöbalken, som det gjort hittills. Kommunen kan anpassa besluten om eventuell bebyggelse nära stränderna utifrån olikheterna i natur, bebyggelse och trafik som finns runt om i landet. Med översiktsplanen hanteras strandskyddet vid bygglovsprövning på ett mera förutsägbart och uttömmande sätt. Regeringen slår med andra ord fast spelreglerna, men själva matchen spelas mellan de aktörer som är närmast verkligheten.

En annan tossighet i nuvarande lagstiftning är att om en statlig myndighet säger ja, överprövas det ofta av en annan statlig myndighet. Länsstyrelserna är till för att avväga motstridiga intressen. Gillar man inte den avvägningen kan man gå till regering eller domstol. Varför har vi ett system där en statlig myndighet – Naturvårdsverket – överprövar vad deras statliga kollegor gör på regional nivå? Tolkar alltid huvudstadens byråkrater reglerna bättre än sina kollegor runt om i landet? Varför är vi inte betrodda på samma sätt som i andra planfrågor?

Den bästa respekten för bestämmelser skapas genom bra prövningssystem och en pragmatisk hållning. Med en generell bestämmelse om att aldrig bygga närmare än ett begränsat antal meter från stranden, kan människor fortsätta att röra sig fritt längs vattnet och samtidigt skyddas strandkantens växt- och djurliv. Stockholms problem får inte väga så tungt att andra landsdelar hindras från att utveckla sina konkurrensfördelar. Men det är vad som är på väg att ske. Det krävs istället att kommande lagstiftning ger ett större regionalt och lokalt beslutsutrymme så att avvägningen mellan exploatering och bevarande kan anpassas till förhållandena på platsen. Behöver naturen skyddas ytterligare finns det möjlighet att skapa nya naturreservat.

Vi är alla överens om att det är angeläget att skydda utsatta områden, som till exempel Stockholms skärgård. Men det är inte rimligt att tillämpa samma restriktiva regler på mil efter mil av sjöstränder i inlandet – från Blekinge till Norrbotten. Det är inte bara oflexibelt, utan dessutom ett ifrågasättande av både de lokala politikerna och det mandat de fått av medborgarna, som statens regionala representanter i form av länsstyrelserna.

Landets olika regioner måste få utvecklas enligt sina förutsättningar. För många kommuner är närheten till naturen – särskilt sjöar och vattendrag – en av de viktigaste tillgångarna. Människors önskan att bosätta sig nära vatten kan hjälpa till att förverkliga den stolta parollen ”hela Sverige ska leva”. Men det förutsätter att frågan om strandskyddet avgörs på rätt nivå – av kommuner och länsstyrelser inom av regeringen fastslagna ramar. Med vårt förslag får vi en seriös behandling av strandskyddet, nära de människor som berörs och i samklang med övrig planering.